Till minne av Robin Williams såg jag ‘Mrs. Doubtfire’ på TV igår kväll. En film om att försöka komma närmare sina barn, utklädd som en tant. Jag skrattade och fick en tanke i huvudet: Varför kan inte vi svenskar göra en sån bra komedifilm? Och då kom jag på varför. För att vi suger.

Då ville jag skriva om vad jag tycker om svenska filmer, för att det ämnet är jag så öppen om!

Först av allt, jag är inget fan av svenska filmer. Man kan säga att jag hatar dem. Ja, det finns några bra svenska filmer men de är så få. ‘Hundraåringen’ med Robert Gustafsson är helt okej för vad den är gjord av men nästan varje film som kommer ut ur svenska bolag är så lätta att glömma.

Det jag hatar är att de saknar en unik genre. Nästan varje svensk film har samma genre, samma karaktärer, samma handling och samma dumma svenska dialog. Och vissa är filmade som om det gick över budgeten.
Jag har aldrig använt hela det här ordet förut på Bloggen men det är en filmtitel så då behövs ingen stjärna. Jag såg en gång lite av ‘Fucking Åmål’ på TV och jag fick nästan huvudvärk. Den var filmad med ett konstigt filter.

Få mig inte att prata om komedier. Åh herregud!
Som jag sa: Svenska filmskapare kan inte göra något unikt. Vissa kan göra det men genren är bara komedi, drama eller komedidrama. Du vet inte vad jag tycker om komedidrama-filmer.
Skratt och tårar passar inte ihop! Iallafall inte ledsna tårar. Ibland kan det funka, som i TV-serien ‘How I Met Your Mother’ eller ‘Mrs. Doubtfire’ som jag pratade om.

Ett tips till alla svenska filmskapare: Gör det rätt! Gör det unikt! Gör det ikoniskt! Gör bättre dialog! Gör inte samma sak om och om igen bara för att få in pengar.

P.S. Kom på kortare filmtitlar. ‘Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann’, ‘Vi hade i alla fall tur med vädret’. Hur lat kan man egentligen vara?