Britter gör de bästa komedierna. Men när Hollywood-producenter får tag på ett komedimanus gör de om den till en sopsäck och ger huvudrollen till Adam Sandler eller Kevin James! Britter, å andra sidan…

2005s ‘The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy’, eller ‘Liftarens guide till galaxen’ för er som inte har läst engelska i skolan, är baserad på Douglas Adams science fiction bok med samma namn.

Jag har inte läst boken (No shit, Sherlock. Om du nu är Sherlock Holmes). Så jag visste inte vad jag skulle tycka eftersom filmen verkar vara väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, och ett till väldigt annorlunda och originell. Men jag måste säga… Jag hade rätt!

HANDLING
Med ”annorlunda och originell” menar jag ”ganska konstig”.

Arthur Dent är en vanlig man, han är inte speciell. Men hans liv tar en oväntad vändning när han befinner sig i rymden med Galaxens president, en gammal dejt, en deprimerad robot, sin utomjordiska vän och Liftarens guide till galaxen, som är en guide för… liftare… som ska till galaxen.

Självaste universumet i filmen, världen som du blir introducerad till är verkligen oväntad och annorlunda. Det intresserade mig under filmens gång.

Men det är ganska svårt att förstå handlingen om man inte har läst boken. Det känns lite glappigt då och då, innan handlingsstrukturen ställs tillbaka i sin ordning.
Just när filmen började och öppningstexterna dök upp, kunde min hjärna inte bearbeta någonting. Det enda jag tänkte på var: ”Delfiner?”

Guiden, alltså Liftarens guide som Arthur får, förklarar mycket för oss om universumet och galaxen. Om Guiden inte ens existerade i boken och filmen, så skulle ingen förstå någonting. Det är mest bara Stephen Fry som viskar i ditt öra. Guiden är inte huvudhandlingen och ibland kan man glömma bort den helt och hållet.

Komedin är inte för alla. Många kan tycka att försöken att få ut skratt är bleka och platta. Men en stor del av skratten var effektiva, på mig i alla fall. Det finns ingen slapstick som i ‘Iron Sky’ eller en Adam Sandler-film, inte heller kiss-och-bajs-skämt.

Britter – de vet vad de gör.

KARAKTÄRER
Den här filmen har en all-star rollista – bokstavligen. Martin Freeman, Sam Rockwell, Zooey Deschanel, John Malkovich, Bill Nighy, Alan Rickman och rapparen som kallas Mos Def.

Martin Freeman är perfekt i varenda roll han får, från ‘Sherlock’ till ‘Hobbit’. Fan, nu nämnde jag Sherlock igen.
Han och Zooey Deschanel hade bra personkemi med varandra. Inte den bästa personkemin, de är inte som Andrew Garfield och Emma Stone. Det är ingen vanlig ”pojke möter flicka”-relation.

Men Sam Rockwell står på topp. Han spelar Galaxens president som vann valet för någon utomjordisk anledning. Majoriteten av skratten kom från Rockwells framträdande.

Hela rollistan bidrog till komedin. De stödjer skratten på sina egna sätt.

REGI
Jag gillar att de valde att använda praktiska effekter. Tro mig, det finns CGI och datoranimerade effekter men alla utomjordiska varelser var riktiga animatroniska dockor.

Regissören Garth Jennings var noggrann med hur utomjordingarna skulle se ut och bete sig. Det är verkligen imponerande.

SISTA ORDEN
Den må vara svår att förstå ibland när handlingen hoppar runt, men ‘The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy’ står starkt med sin originalitet och stjärnfulla rollista.

3.5/5