Change The World (Again?)…

Att följa och titta på TV-serier har blivit väldigt jobbig för mig. Så efter det här kommer du nog inte att se mycket av kategorin ”TV”. Men du har ju inte ändå sett mycket av det så…

defiance-season-2-dvd-cover-43

Tiden har kommit för mig att recensera säsong 2 av Defiance. Om du undrar om jag ska skriva det på samma sätt som film -och spelrecensionerna så glöm det du.

Minns någon vad som hände i slutet av säsong 1? Inte jag, men när jag fortsatte med säsong 2 då kom saker upp som påminde mig om allt det viktiga.
Så i början av den senaste säsong har Jordrepubliken tagit över Defiance och förändrat det mesta. Under tiden försöker Nolan hitta sin utomjordiska dotter Irisa, som inte tar en lång tid för att hon räddar hans arsle. Fortsatte en bra dotter att ha.
Irisa hade blivit besatt av en gud/maskin/utomjordisk intelligens och hon är inte helt 100% sig själv.

Jag ska bara få ut det nu: säsong 1 tyckte jag var bra men säsong 2… Meh.

Det finns många olika orsaker till det. Det som stör mig mest är alla jävla handlingar! Den här säsongen är fylld med en massa karaktärer och handlingar som man inte bryr sig om. De enda jag vill fokusera på är Nolan och Irisa, för att Irisas lilla ”problem” är det viktigaste. Men sen har vi också Alak och Christies äktenskap och båda deras familjer som blir ihopsatta för några anledningar.
Vissa av dessa handlingar låter intressanta men sen när de tar slut, så tänker man: ”Va fan var det där?”

Ibland så glömmer manusförfattarna bort om vissa av handlingarna och väntar kanske två avsnitt på att fortsätta med det. Det hände med Nolan och Irisas handling flera gånger och det kändes inte som att det flöt med resten av säsongen.
De brukar också antingen döda karaktärer för att deras handlingar är över, eller så sätts de åt sidan och får vänta.Den här serien är som ‘Sherlock’, med en ny handling varje avsnitt och bara en huvudfokus. Fast att Defiance vill inte ha en huvudfokus.

Efter ockupationen så är nästan alla skitstövlar. Alak har tagit över familjens business för att Datak fick ett fängelsestraff. Amanda, den förra borgmästaren, har blivit chef över klubben NeedWant. Hon är så bossig och bitchig. Hon umgås med den nya borgmästaren Niles. Vilken bra idé att umgås med stadens borgmästare när du själv har varit stadens borgmästare. Men de har ”kemi” kan man säga.

Och Nolan. Vem kan glömma Nolan? Han har fler komiska stunder än någon annan. Han livar upp den här serien och jag fick ett leende av det. Men han ligger med nästan varenda tjej i den här serien, förutom Irisa då.

Det tar mig till en annan grej: den här serien har mycket vuxen saker. Sex, sex, följt av mer sex och även en homosexuell ”trend”. I första säsongen kunde man också se att homosex fanns i luften. Men nu börjar det bli lite löjligt faktiskt.
Mycket blod och våld får man också se. Jag är inte en person som är känslig för hårda och grova scener. Jag tittar ju själv på Tarantino-filmer!

En sak som jag tog upp i min recension för säsong 1 var att de visuella effekterna såg fruktansvärda ut, och det gör de fortfarande. Något händer i säsong 2s sista avsnitt (oroa dig inte, jag ska inte avslöja det) och de tror att tittarna ska köpa det men det ser så dåligt ut. Effekterna ser ofärdiga ut, för att det är de!

Som jag sa så gillar jag säsong 1 över säsong 2 av Defiance. Men andra säsongen var ganska intressant och hade några underhållande scener. Fast att allt det jag inte gillade med den här säsongen stör mig fortfarande.

3/5.

Säsong 3? Glöm det också…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *