Gud rädda oss alla, kommer Trump att bränna oss inuti lågorna av tusen solar?

Baktun 13 har precis passerat, Jesus har återvänt och selfies är fortfarande en grej. Allt det här, på grund av en sak: Donald Trump ska bli USA:s nästa president. Ja, du läste den där meningen rätt. Donald Trump. Den Donald Trump. En jävla morot med blont hår ska bli president. Olyckligtvis är det här ingen dröm; det är på riktigt. I det här inlägget vill jag uttrycka mina åsikter och tankar kring det här extremt oväntade valresultatet och den kommande ”President” Trump.

Personligen hejade jag på Hillary Clinton, och jag hade två anledningar till att göra det:

1. Hon hade chansen att bli den första kvinnliga presidenten i USA:s historia, vilket skulle ha varit fantastiskt och revolutionerande.

2. Hon heter inte Donald Trump.

Men hennes egna politik, precis som Trumps, är inte heller felfria. Låt oss bara glömma bort e-mejl-skandalen och faktumet att Bill sprutade med sin vattenslang över en kvinna som inte var Hillary (det där var en eufemism). Tänk er X-Men: Days of Future Past: det hände aldrig. Hillary ville föra samman landet och dess stater och skapa ett gemensamt samhälle – men med höga skatter och ett avskaffande av vapenlagen, vilket de flesta patriotiska amerikaner är emot. President — jag menar, Mr. Trump vill ha – och kommer att få – ett USA där alla skriker antingen ”Merica, fuck yeah!” eller ”Heil, Trump, mein führer!” Det betyder alltså följande: Inga som helst kopplingar till omvärlden, ingen frihandel, inga immigranter, inga terrorister, men en jävla mur vid gränsen till Mexiko!

Och folket röstade på honom för att…?

Skillnaden mellan dessa två kandidater är att den ena – Miss Clinton – har erfarenhet inom politik – precis som sin make, Bill Clinton –  medan den andra – Fantas svar till Mussolini – har absolut ingen erfarenhet alls! Han råkar bara vara en mäktig miljonär som vill göra Amerika ”stort igen” (även bokstavligt talat). Så, har Donald Trump vad som krävs för att bli en god president? NEJ! Republikanerna kunde lika gärna ha gått till en förskola och valt ut en slumpmässig, lim-ätande snorunge som deras kandidat. Dock är jag medveten om att denna snorunge inte ännu, officiellt, är USA:s nästa president, men alla tecken visar att han definitivt kommer att få ta över Barack Obamas plats i Vita huset, tillsammans med sin mycket yngre slav — jag menar, fru.

Jag är nyfiken på att få se vad det blir av USA och resten av världen när en företagare utan någon som helst politisk bakgrund blir landets president, och snart, Högste ledare av Jorden. Det är bara att titta framåt och hoppas på det bästa: inget kärnvapenkrig. Som avslutning vill jag dra några likheter mellan Trump som president och texten till låten ”All We Know” av Paramore.

Fallet avslutat.

Ha en bra kväll. Och må oddsen alltid vara er gynnsamma.

‘Wolverine 2’ heter ‘Logan’

”Logan”? ”Logan”. ”Logan”…?

Logan?!

Det här är en nyhet som är värd att tas upp, på grund av hur intressant och tankeväckande det låter. Det här kan förändra allting vi vet om universum, våra liv, våran historia – allting! Kommer Jesus Kristus att återvända nu? Är Hitler verkligen död? Kommer Avicii äntligen att sluta göra musik och dränka sig själv i Döda havet?

Hugh Jackman (@thehughjackman) har lagt ut en bild av affischen för den kommande uppföljaren till The Wolverine på Instagram, vilket avslöjar titeln för filmen, och titeln för filmen är…

wolverine_3

Logan.

Det här… är min uppenbarelse. Gud har kommit fram och talat till mig, som Drottning Silvia i ett träsk. Men, varför är det här så stort? Visst, den här filmen ska vara sista gången som Hugh Jackman spelar Logan / Wolverine i X-Men-filmserien, men det är titeln – Logan – som är perfekt. Tänk efter: Logan i filmerna har alltid blivit kallad Wolverine, av fans och resten av Jordens befolkning, men främst i titlarna på X-Men Origins: What The Fuck Is This Piece Of Garbage That Fox Has Produced And Just Wants To Forget About Wolverine och The Wolverine: What A Nice Piece Of Cinematic Art That Was. Men, med den här filmtiteln säger de: ”Hans namn är Logan. Han har alltid hetat Logan, och han kommer alltid att heta Logan.”

Förstår du vad jag menar? Eller måste jag motivera vidare med elva sidor till.

De respekterar vem Wolverine egentligen är: en helt vanlig, självläkande mutant med klor gjorda av metall. Det är ju Hugh Jackmans sista film i X-Men-serien före han ska ge de nämnda klorna vidare till… X-23? Alltså, nu har de chansen att humanisera Logan med en blodig och våldsam solofilm som ska innehålla en massa f-bomber, tuttar och hanky-panky. (Det är officiellt.)

Regissören James Mangold (@wponx?) har dessutom också lagt ut flera svartvita, mystiska bilder från filmens inspelning – du vet, Marc Webb-style – varav en av dem visar Patrick Stewart som en riktigt gammal Professor X. Först trodde jag att det var Farsans farbror, tills jag såg att det var Jean-Luc Picard, vilket gjorde mig lite deprimerad faktiskt. Patrick Stewart, självaste Charles Xavier, har blivit gammal. Det betyder att vi alla kommer att bli gamla och, en vacker dag, kommer vi alla att dö.

Tack, James Mangold! Tack som fan!

Just det, före jag glömmer: Ja, jag har sett X-Men: Apocalypse. Men jag hade tyvärr inte tid att skriva en recension för filmen när de kom ut i våras, på grund av skolan, Earthground och hela köret. Jag har också sett Alice i Spegelvärlden Underlandet 2 och Suicide Squad, men dem skiter jag i. Lyckligtvis, när jag väl lyckas få tag på X-Men: Apocalypse på DVD, så lovar jag att försöka hitta tid till att skriva om den.

Spoilervarning: den var bra.

So You Think You Know Linkin Park?

Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha!!!

Oroa dig inte. H- och A-tangenterna fastnade bara.

Jag har precis haft årets skrattattack. Nakna pistolen. Fresh Prince of Bel-Air. Death Proof. Tales of Zestiria. Vänner. Fawlty Towers. Ingenting, jag menar, ingenting har någonsin fått mig att skratta så här mycket.

Som du vet så älskar jag rockbandet Linkin Park. Linkin Park, Paramore, Halestorm, Green Day – de bästa av de bästa. Men Linkin Park står alltid högst upp på listan, utan tvekan. När jag kör med Runo diggar jag till The Hunting Party. När jag dammtorkar rummet diggar jag till Living Things. När jag ritar diggar jag till A Thousand Suns. När jag har egentid när jag är ensam hemma diggar jag till Hybrid Theory. (Detaljerna är oviktiga.) Så, såklart ser jag framemot deras kommande sjunde album som verkar ta evigheter att komma ut.

Men, när jag tittade runt på YouTube för ett par minuter sen, hittade jag en intressant video som lockade till mig. Titeln för denna video säger att det är en ny låt av Linkin Park, ”Who Am I”, troligen från deras nya album. Jag blev ju nyfiken, vad annars skulle jag ha gjort?

Grejen är ju att… Det är inte Linkin Park. Ingenting angående den här låten säger att det är Linkin Park.

Nu tänker du väl: ”Om det inte är Linkin Park, vad är det då?”

Det är den här låten:

giphy
Credit: giphy.com

Girl On Fire! Girl! On! Fucking Fire! Jag var tvungen att googla Girl On Fire för att få veta vilka det är!

Jag har mycket att säga om det här. Först av allt: självaste låten i sig, ”Losing My Identity” av Girl On Fire, verkar ändå vara ganska bra. Ett helt okej modern rocklåt. Andra: Hur dum kan en människa vara? Jag pratar inte bara om personen som har lagt upp videon ”Linkin Park – Who Am I (NEW SONG)”, utan även personerna som har kommenterat på den.

”Beautiful song!!!! You’re the best!!!”

”loved it”

”finally some great linkin park”

”i do like lp, i just dream to meet chester who has amazing voice”

”Great sounds. New Style. LP keeps evolving their music. That what’s makes them great.”

”has a life long LP fan I heard this song for the first time today and it instantly became one of my favorites this song is amazing its always great to hear new Linkin park it’s like a visit with a really good friend you haven’t seen in a while”

13c136ff3d2bacd0f25e6d67420a8da7135cba9f2d268a14bdf03e797f890dd0
Credit: quickmeme.com

För att citera Lzzy Hale: ”I could close the curtain, but this is too much fun.”

Det här är en helt ny nivå av dumhet. Jag blir nästan mållös; jag saknar ord för att kunna beskriva vad jag tänker. Faktumet, att folk tror att det faktiskt är en riktig, officiell ny låt av Linkin Park, gör mig orolig för mänsklighetens framtid. I skolan har vi fått lära oss någonting som kallas för källkritik, där man visar skepticism för en källa. Först trodde jag faktiskt att det var en ny låt av Linkin Park, eller åtminstone en gammal låt som de inte har släppt förrän nyligen, precis som de gjorde med ”Blackbirds”. Men när jag började att lyssna på ”Who Am I” blev jag tveksam och skrollade ner till videons beskrivning, där det, klart och tydligt, stod att musiken i videoklippet var ”Losing My Identity” av Girl On Fire.

Som sagt: jag älskar Linkin Park. Jag längtar verkligen till att få lyssna på deras nästa album. Men den där låten… Det e inte Linkin Park. Det är någonting annat, men det är inte Linkin Park.

Jävla dumhuven som inte vet vad Linkin Park är… Helvete, skrev jag precis det där?

I Am The Champion, My Friend!

Några veckor sen gjorde jag förarprovet för traktor för femte gången – och kuggade. För femte gången. Jag var så jävla sur att jag skrev ett ilsket inlägg om det. Jag var verkligen ”Given Up”-arg.

Nu, å andra sidan, är jag ”We Are The Champions”-glad.

57 rätt av 65, och gränsen för godkänt är 52. Man kan även säga att jag är officiellt gift med Runo. Min EPA-traktor, Runo, det vill säga; inte Runo Misaki…

Glad. Lättad. Spänd. Det är bara några av de känslor som jag hade när jag klickade på avsluta provet och såg ordet GODKÄNT på skärmen. Nu när jag tänker på det så var det nog bara de känslorna jag hade. I alla fall, nu kan jag sätta full fokus på ‘Earthground’ och arbetet runt det, och skolan. Men mest ‘Earthground’. Jag gillar inte skolan.

För er som inte har träffat Runo ännu: läsare – Runo. Runo – läsare.

DSCN3832

Ah, Runo. Inte lika vacker som Runo Misaki, men det får duga. Med henne kan jag ragga på brudar på stan eller på byn och säga ”Alright, alright, alright” som Matthew McConaughey. När jag säger ”brudar” menar jag förstås inte prostituerade; jag menar riktiga brudar. Du vet, såna som ser ut som Megan Fox.

”Tjenare! Vill du att jag ska sätta min EPA in i dina byxor?”

Jag har aldrig tänkt eller sagt det här förut: att köra bil är kul! Visst, bilkörning har sina nackdelar, t.ex. att behöva växla hela jävla tiden, få tjuvstopp, krångel med kopplingen (om du förstår vad jag menar) eller korsningar. Men, trots det älskar jag Runo. En snygg bil med en snygg personlighet.

Och en snygg ända.

Så om ni ser en mörkblå duett med Servicegubben-reklam på bakrutan köra på vägen, hoppa ner i diket.

Kuggat förarprovet fem gånger – har aldrig varit så här sur

Jo, ja, hej, hur är läget? Jag har äntligen kommit ut ur mitt ide och återvänt till bloggen för att… skriva någonting, jag vet inte. När sågs vi senast? 3 maj? Helvetes jävlar. Det är – det är ett tag sen, det. Bara för att snabbt ge dig en uppdatering om vad som har hänt i mitt liv mellan 3 maj och idag: jag har gått ut 9:an, jag ska börja på gymnasiet i Kalix om ett par veckor, jag kämpar fortfarande med min roman ‘Earthground’ – åh, jag glömde nästan: jag har kuggat röven av mig med Trafikverkets traktorprov.

Fem – jävla – gånger.

Om du har undrat varför jag inte har skrivit några filmrecensioner efter ‘Captain America: Civil War’, här har du svaret! Jag gillar att skriva min åsikt på den här bloggen, det vet alla, så när jag plötsligt kommer tillbaka för att skriva ett sådant inlägg om Trafikverket, kan det vara ett tecken på att jag inte är särskilt glad.

Det finns många saker som jag hatar här i världen. Popmusik. Selfies. React-videos. Miley Cyrus. Mexiko. Säsong 9-12 av ‘Two and a Half Men’. Alla säsonger av ‘Family Matters’. Moderna vampyrer. (Du fattar poängen.) Men Trafikverket måste ärligt talat vara högst upp på listan. Jag föraktar Trafikverket.

Efter fem försök för att kunna få köra min EPA-traktor Runo (en vacker, mörkblå duett) lagligt har jag fått mitt bästa resultat hittills: 49 av 65, och gränsen för godkänt går vid 52. Du kanske inser hur irriterad jag är. Men, så klart kan man bortförklara det med att säga att jag inte har pluggat nog mycket. Kompis, min hjärna är proppfull med kunskap om traktorer, trafikregler och alkohol, som ändå inte kommer på självaste provet. Istället får man frågor som: ”Vilket ämne bidrar till växthuseffekten?” Eller: ”När ska man senast meddela Transportstyrelsen att man har sålt sin traktor?”

Är det här Pengarna på bordet?

Miljöfrågor – från höger och vänster. Vad har växthuseffekten för någon betydelse när man endast har två växlar och får köra saktare än sin egen farmor? Varför ska man veta hur brunnsvattnet rinner under marken – när man ska köra en jävla EPA?!
Vem fan bryr sig om miljön? Inte jag i alla fall. De enda individerna på denna glob vi kallar Jord som tänker på miljön är Greenpeace och Miljöpartiet, och vi alla vet att de i princip gör samma sak. Traktorförare tänker inte konstant på om avgaserna påverkar ozonlagret. Jag tror faktiskt att de skiter i det fullständigt. Vare sig det är traktor, B, AM eller buss, så är miljöfrågorna i förarprovet 100% onödiga. Visst, några av dem är ganska enkla och viktiga att veta, t.ex. att man ska undvika tomgångskörning. Men växthuseffekten?! Jag har aldrig ens hört talas om det!

Dessutom är inte bara miljöfrågorna onödiga och tjatiga; de allra mesta frågorna är så komplexa och orättvisa att man vill slå sig själv i pannan med ett strykjärn. Vissa frågor kan ha från två till fem svarsalternativ, och vissa frågor kan ha flera ja-svar och flera nej-svar, vilket är jävligt frustrerande. Förr i tiden, tydligen, gjorde man ett skriftligt prov och ett muntligt prov. Jag hatar muntliga prov i skolan, så jag är glad att det är borta, men de gamla proven var, enligt mina källor (även känd som min morfar), mycket enklare än dagens förarprov.

Det är som att de, Trafikverket, inte vill att folk ska ta körkort, eftersom de flesta ger upp efter ett tag. Jag har själv varit nära att ge upp många gånger, och jag är nära att ge upp nu. Men det här är nästan löjligt! Det är Judge Judy-löjligt!

Här är mitt tips till skitstövlarna på Trafikverket: dumpa miljöfrågorna, för att de är bara dumma, och gör resten av frågorna mindre svåra. Det här är inte QI.

Som en sammanfattning av det här inlägget ska jag avsluta med en Stephen Fry. För att använda Chester Benningtons ord: ”Put me out of my misery. Put me out of my misery. Put me out of my, put me out of my fucking misery” – följt av 83 utropstecken. God kväll.

Har jag missat ‘Seinfeld’? Snopp.

Captain America: Civil War – Recension

teamsvscivilwarposterHar du någonsin träffat en person som säger att alla Marvel-filmer är identiska och innehåller samma, upprepande scenarier och karaktärer? Slå till honom på käften nästa gång ni ses.

Phase 3 är här, med en smäll! All uppbyggnad, all väntan, all spänning har lett till ‘Captain America: Civil War’, där våra favvohjältar vänder sig emot varandra i en kamp om… frihet, och jämlikhet, och broderskap?

Jag har pluggat för mycket franska.

Mais la question est– Ursäkta. Men frågan är ju: Är den bra? Var längtan värt det? Har Marvel äntligen stupat från toppen? Är det en till ‘Batman v Superman’?

‘Civil War’ tar ett steg utanför Marvels vanliga territorium på många olika sätt. Grejen som står ut är att den är mer allvarlig och verklig, och har mindre humor än vad de flesta (alla) Marvel-filmer har. Filmen påminde mig mycket om Bryan Singers ‘X-Men’-filmer: det är en personlig handling mellan karaktärerna, istället för det stereotypiska ”skurk-som-vill-ta-över-världen”-konceptet. Skurken i ‘Civil War’, spelad av den talangfulla Daniel Brühl, är – utan att avslöja något – en vanlig, empatisk människa.

Filmen gräver djupare in i somliga karaktärer, framförallt Tony Stark / Iron Man, som har blivit mer komplex och övertygande. Dessutom är rollistan STOR, men bland alla dessa namn finns det ett par svaga länkar. Vissa karaktärer är ganska onödiga för handlingen och är endast med i filmen därför att.
En karaktär som jag hade blandade tankar om var Spider-Man. Jag fick slå mig själv på kinden; Tom Holland blåste kepsen av mig! Eller snarare, nätade av den… Jag kunde se mig själv i hans Peter Parker, mer än vad jag kunde se mig själv i Andrew Garfield och även Tobey Maguire. Jag säger inte att Holland är den bästa representationen av Spider-Man (fast, det är fullt möjligt); jag säger bara att Marvel inte begick ett misstag när de gav honom rollen.

Tyvärr faller Spideys roll in i högen-med-onödiga-karaktärer, tillsammans med bl. a. Jeremy Renners Hawkeye och Paul Rudds Scott Lang / Ant-Man. Missförstå mig inte, det var jätteroligt att få se Ant-Man igen, samma sak med Hawkeye och Spider-Man. Men deras roller är ingen superviktig faktor i konflikten mellan Team Cap och Team Iron Man. De var där bara för att vara där.

SISTA ORDEN
Nog med negativitet! ‘Captain America: Civil War’ är en häftig superhjältefilm som utforskar karaktärernas moraler och sanna sidor på ett oväntat och häpnadsväckande sätt.

4.6/5

10 Cloverfield Lane – Recension

10cl_posterEfter att jag hade lämnat biografen kunde jag inte hitta några ord. Ärligt talat trodde jag att filmer som ’10 Cloverfield Lane’ var utdöda i Hollywood. Men se där, Hollywood har inte ännu mött sitt dramatiska slut.

’10 Cloverfield Lane’ är menad att vara någon typ av efterföljare till 2008s ‘Cloverfield’. Men, i denna konstiga värld som vi lever i, står ’10 Cloverfield Lane’ på sina egna fötter, utan något stöd från originalet. Länge leve självständighet!
Filmen handlar om en ung kvinna, spelad av Mary Elizabeth Winstead, som vaknar upp i ett underjordiskt skyddsrum, där John Goodman hävdar att världen ovanför har drabbats av en attack.

Jag satt på kanten av min plats under hela filmen. Det här är den mest spännande och skrämmande upplevelsen jag har haft på länge. Filmen är ett mysterium, där våran kvinnliga huvudkaraktär inte riktigt litar på John Goodman och det han säger, vilket gör att man som tittare själv försöker att klura ut situationen. Miljön är trång och ibland får man en klaustrofobisk känsla av oro (om det låter logiskt). Kameran går sällan utanför väggarna – jag menar, marken. De tar ett vanligt koncept, som man ser i många blockbusters, och berättar det från ett annorlunda perspektiv. Det här är Dan Trachtenbergs regidebut, och det är ingen dålig en.

Mary Elizabeth Winstead har nu bevisat för mig att hon inte bara är den onda tjejen från ‘Sky High’. Hennes karaktär i ’10 Cloverfield Lane’ – Michelle – är verklig. Manusförfattarna litar inte på att en massa klichéer ska forma en en- eller tvådimensionell karaktär. Hon har tre dimensioner och många unika egenskaper som man inte ser så ofta hos en kvinnlig hjältinna.
Den som gjorde filmen komplett var John Goodman. Vi har sett John Goodman spela allting från en otålig bowlare till en jävla Transformer! Ändå lyckas han överraska. Han är skrämmande läskig, även under gångerna där han inte är menad att vara ”boven i dramat”.

SISTA ORDEN
Man känner sig instängd i ’10 Cloverfield Lane’, och man sitter och väntar ivrigt och spänt på att sitt hjärta ska hoppa ut ur bröstet. Så jävla spännande är den.

5/5

One Trailer to Rogue Them All: ‘Rogue One’-trailer slår till!

Vi kommer att få en Star Wars-film varje år. Det har du inte tänkt på, eller hur? Förra året hade vi ‘The Force Awakens’, i år får vi ‘Rogue One’, nästa år ‘Episode VIII’, Han Solo-filmen i 2018, ‘Episode IX’ efter det och Boba Fett i 2020. Nerdgasm på gång!

‘Rogue One’ ska utspela sig mellan ‘Episode III’ och originella ‘Star Wars’ från 1977, och den här trailern verkar lova oss en extremt stor tillbakablick, ännu större än ‘The Force Awakens’!

Gareth Edwards verkar ta titeln ”Star Wars” bokstavligt. Den här filmen verkar vara ett undantag från de andra ‘Star Wars’-filmerna och ska fokusera mera på självaste kriget än på en massa Jedis och Kraften och allt sånt, vilket jag diggar!

Kan 2016 slå sin föregångare 2015 som det överlägsnare filmåret?

Batman v Superman: Dawn of Justice – Recension

711cf6c7df5e1472ad76fb6602666c94-bvsEfter Marvels popularitet försöker DC och Warner Bros. skapa sitt egna filmuniversum – och det syns att de försökte för hårt.

‘Batman v Superman’ sätter Gothams väktare och Metropolis stålman ansikte mot ansikte för första gången på den vita duken. För det mesta är ‘Dawn of Justice’ en underhållande actionfilm med en nypa för mycket specialeffekter. Den största överraskningen var Ben Afflecks framträdande som Bruce Wayne / Batman. Han var, minst sagt, en hårding och tittade Henry Cavills Superman i ögonen precis som Batman ska göra. Affleck var ett utmärkt val för denna inkarnation av Den mörke riddaren.

Men, resten av filmen är inte lika bra som sina två huvudrollsinnehavare. Den är lång och stor – för stor. Strukturen är slarvig. Den kommer fram med intressanta koncept och idéer, som i slutändan blir dåligt utförda. En stor del av filmen – eller, rättare sagt, flera små delar – har ingen plats i filmen och är bara onödiga. Den tvingar sig själv att lägga grunden för kommande filmer, bl.a. ‘Justice League’, och det gör att handlingen blir trång och bökig.

Det värsta är att filmen tar sig själv på för stort allvar. Hjärnorna bakom kulissen hävdar att DC-filmuniversumet är ”realistiskt” och ”jordnära”. Ibland kan realism och jordnärhet vara blekt och tråkigt. Trots sin olikhet till Marvels mera skrattfyllda produkter, försöker ‘Dawn of Justice’ att lägga till lite humor, vilket inte alltid funkar.

Missförstå mig inte, det finns saker i ‘Batman v Superman’ som jag faktiskt tyckte om. Som sagt, Batfleck var suverän; jag vill se mer av Batfleck. Ge mig Batfleck! Henry Cavill hade mera karisma som Clark Kent (om man jämför med hans stoiska karisma i ‘Man of Steel’) och ibland visste jag inte vem jag skulle heja på: Batman, eller Superman?
Jeremy Irons använde all sin potential när han spelade Alfred. Han är det enda objektet i filmen som lyckas få ut lite leenden under dess gång.

När det kommer till Jesse Eisenbergs Lex Luthor: ingen kommentar. Jag har absolut ingenting att säga.

Vi alla vet nog vid det här laget att Zack Snyder inte är en bra historieberättare. Inte ens om han skulle regissera en porrulle skulle han berätta en roande story! Han är en visuellt talangfull filmskapare, och han bevisar det med ‘Dawn of Justice’. Actionscenerna var acceptabla, men de använde för mycket CGI. Jag menar: alldeles för mycket CGI! Hans Zimmers musik var — vad behöver jag säga? Det är Hans Zimmer, för i helvete!

SISTA ORDEN
‘Batman v Superman’ tror sig vara uppe på Marvels succé, men sanningen är att den bara är en onödig smoothie av CGI-action och en slarvig struktur. Inte världens bästa smoothie.

2/5

Topp 10 bästa Paramore-låtar

Jag älskar att göra mina egna topplistor. Jag älskar det. Nämnde jag att jag älskar att göra mina egna topplistor? För att det gör jag. Vet du vad jag också älskar? Musik, framför allt rockmusik. Två av mina favoritband är, ingen mindre än, Paramore och, ingen större än, Linkin Park!

För att hedra dessa fantastiska band ska jag lista upp mina tio favoritlåtar av Paramore, respektive Linkin Park. Eftersom Paramore-listan var lättare att göra, börjar jag med Hayley Williams och kompani.

10: Decode

Ja, jag är medveten om att det här är Paramore-sången från ‘Twilight’. Men när jag tänker på Paramore tänker jag inte på Kristen Bella Swan Stewart Snövit Tjejen Från Adventureland eller Shovel Face. När jag tänker på Paramore och ‘Twilight’ samtidigt tänker jag på Decode.

Decode är som ett undantag för bandet. Till skillnad från deras övriga låtar, som har mera energi, är Decode lite mer dramatisk. Den visar vad Hayley Williams är kapabel till när det gäller sång. Självaste texten påminner mig om den första ‘Twilight-filmen, vilket suger eftersom jag inte gillar ‘Twilight’. Min, personliga, tolkning av texten är: den berättar om ett spänningsfullt och realistiskt förhållande. Så, tekniskt sett, inte alls som ‘Twilight’…

9: Now

Det här är vad jag kallar klassisk Paramore! (Klassisk-ish.) En bra låt, plus en grymt häftig musikvideo. Hur mycket bättre kan det bli?

I början av Now byggs dess energi upp, och under refrängen släpps den ut. Men, senare mot slutet, släpper den lös all energi den har och ger oss ett kraftigt och minnesvärt avslut.

Allvarligt, titta på musikvideon.

8: Brick By Boring Brick

Paramore är nästan som Linkin Park; de gillar att experimentera. Vare sig det är genren, melodin eller texten skapar de olika typer av musik. Brick By Boring Brick är, i princip, en saga. De fyra första raderna i texten berättar om en flicka som har lämnat sitt hem för att istället leva i en saga. Ganska simpelt, eller hur? Men tre rader senare blir sången mörkare och mörkare.

Efter det sjunger Hayley Williams om att begrava ett slott. Paramore i ett nötskal!

7: Still Into You

Den mest optimistiska låten någonsin! Utan någon jävla tvekan!

Still Into You lyckas alltid fånga mig och hålla mig kvar i mindre än fyra minuter. Den här låten är charmig, söt, klatschig och full av liv. Williams sång är annorlunda och tyngre än vanligt. Betydligt bättre än de flesta kärlekslåtar som finns därute.

6: crushcrushcrush

Dessa människor blir bara bättre och bättre. De vågade till och med skriva låttiteln utan stora bokstäver eller mellanrum!

Sann rock ‘n’ roll – Paramore style! Rytmisk, hård och sann, crushcrushcrush (våga säga det snabbt) har en krypterad sångtext som jag försöker förstå mig på, men förgäves. Min tolkning av texten är den raka motsatsen till de flesta andra tolkningar, så jag ska inte säga något om det. Skitbra låt, i alla fall.

5: Pressure

Glöm vad jag sa om crushcrushcrush – det här är rock ‘n’ roll! Pressure är en av Paramores första låtar, och det är ingen dålig början för dem.

Det är roligt att jämföra dåtidens Paramore med nutidens Paramore och se var de är idag (idag är de bara en duo). Pressure ligger i ”hårdare Paramore”-kategorin. Men, det finns hårdare…

4: Ignorance

Jag hade ingen aning om att Paramore kunde vara så här punkiga. Ignorance är en arg och mer seriös låt än, t.ex. Still Into You eller crushcrushcrush.

Bandet fortsätter att överraska, men Hayley Williams stjäl scenen. Jag har försök att sjunga den här sången lika snabbt som hon gör. Men, vad jag än gör, är hon fortfarande en mycket bättre sångare. Om hon skulle sjunga den här låten mycket långsammare och lugnare (som en Kalixbo) skulle dess längd ha fördubblats till åtta minuter.

Nu vet jag att ignorans är min nya bästa vän.

3: Monster

Vi börjar att närma oss toppen, mina damer och herrar. Men först måste vi ta oss förbi monstret.

Ursäkta det dåliga ordvalet.

Denna singel från Michael Bays ‘Transformers: Dark of the Moon’ bevisar en viktig sak: att Hayley Williams kan skrika, som en kvinnlig Chester Bennington (fast en kvinna). I mina ögon är Monster som en kombination mellan crushcrushcrush, Pressure och Ignorance. Det är en kraftfull låt, både musikaliskt och vokalt.

2: That’s What You Get

Det är vad du får. Bokstavligen.

Skämt åsido, That’s What You Get har ett ganska vackert och tankeväckande budskap bakom sig. Min fot diggar konstant till låtens rytm och det lär ta ett tag tills jag blir trött på den. Låten, alltså, inte foten…

1: Misery Business

Jag har listat upp nio Paramore-låtar och alla är suveränt skitbra på sina egna, självständiga sätt. Men ingen låt är överlägsen över denna där – Misery Business! Jaha, du såg det redan.

Om du går på högstadiet eller gymnasiet slår jag vad om att du kan hitta dig själv i Misery Business. Den handlar, i princip, om en elak och manipulativ tonårstjej. Erkänn nu att du känner dig träffad.
Låten är stark och tar aldrig slut på energi. Den lägger alla sina kort på bordet. Den är ganska våghalsig och enkel i sitt budskap. Varför säger jag ”ganska”? Den är våghalsig och enkel i sitt budskap!

Misery Business vinner priset för Bästa Paramore-låt. Härnäst kommer en topplista av de tio bästa Linkin Park-låtarna. Håll utkik för den…