Just före den här filmen tittade jag på Steven Spielbergs första film ‘Duel’. Efter den här filmen borde jag ha skrivit en recension för ‘Duel’ istället…
‘Odödliga’ är den svenska filmen som jag tvingar mig själv till att se det här året. Ärligt talat hade jag ganska låga förväntningar inför filmen, men jag försökte att ha ett öppet sinne. Lyckades filmen få en femma av mig?
HANDLING
Affischen berättar exakt allt du borde veta om filmen. Kille träffar tjej, tjej träffar kille. Det är i princip som ‘Bonnie and Clyde’ eller ‘Thelma & Louise’. Vanligtvis brukar man säga att det är en ripoff, om filmen inte är originell. Gissa vad? Filmen är inte originell.
Romansen mellan Isak och Em, som hon kallas, är påtvingad. Det fanns knappt någon uppbyggnad till deras första möte. När de först träffas blir de direkt kära i varandra och Em tvingar in Isak i ett äventyr som ska ta dem hit upp till Norrland. Jag kunde inte acceptera faktumet att de var kära, eftersom det inte hade något momentum i sig som drivmedel.
Stort credit till manusförfattaren och regissören Andreas Öhman för överraskande bra dialog! Men tyvärr kunde dialogen gå åt ett annat håll, där det tappade sin unika gnista.
KARAKTÄRER
För det mesta tyckte jag att Isak och Em hade bra personkemi med varandra. Såklart har de lite problem och de blir osams minst tre gånger i filmen, vilket leder till att de har sex och blir sams igen. Det händer TRE gånger i filmen…! Inte en, inte två… Tre gånger. Personligen kändes det repeterande och inte alls originellt, som om Öhman fick slut på idéer.
De utvecklar Em ganska mycket, mer än vad Isak blir. Till slut börjar man att se varför hon gör sakerna som hon gör, till skillnad från Isak som inte har någon synlig motivation alls.
REGI
Jag har längtat till att få komma till regi-delen av denna recension. Andreas Öhman skrev anständig dialog, men hans regi är fruktansvärd.
Han använder sig av handhållna kamerametoder. Men problemet med det är att han lät kameramannen springa efter skådespelarna när kameran spelade in, vilket ser förjävligt ut. Han gjorde misstaget att använda både handhållna tagningar och även stilla, mer breda tagningar i samma scener. Det är ingen bra kombination, hördu. Det ser fult ut, helt enkelt.
Vem klippte ihop filmen? Vem det än må ha varit visste inte vad han höll med. De använder samma tagningar flera gånger. Scenerna är nästan klippta baklänges. Dessutom saknas flera sekunder från vissa tagningar. Strukturen känns hackig och ofärdig.
SISTA ORDEN
Med överraskande bra dialog och personkemi är ‘Odödliga’ en typisk svensk film som är överskattad och lätt att glömma.
2/5